Idrott och hälsa

När du blir sjuk i en kronisk sjukdom pressar läkarna dig till att börja med en eller annan idrott. Det är viktigt, säger dom, att man rör sig. Det spelar ingen roll vilken sjukdom det handlar om, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar eller ledsjukdomar. Det bästa botemedlet är motion. Så du testar någon idrott som du egentligen inte alls är intresserad av och tröttar nästan innan du ens har börjat på riktigt. Och sen är läkarna där och pressar igen. Idrott är ett svårt ämne. Många tycker det är väldigt tråkigt, inte tillräckligt stimulerande för hjärnan och vill helst inte börja med någon idrott alls, speciellt inte själva. Så läkaren skickar dig på sjukgymnastik, som du måste gå på, vilket inte alls gör saken bättre, snarare sämre. På sjukgymnastiken är det inte direkt idrott heller, utan mer gym. De använder cyklar mycket. De menar väl, läkare, men som de flesta andra vuxna gör dom det bara värre med sina försök. Att tvinga på någon något som idrott har oftast den motsatta effekten som man ville ha, och det slutar ofta med att personen i fråga ger upp helt efter att tiden på sjukgymnastiken är slut. Är det verkligen ett samhälle man vill bo i? Är det demokrati?